Igår gjorde jag ett besök Enköping. Vi besökte SFI, Joar Sosa ett viktigt socialt projekt i Enköping som ger jobb år människor som ha hamnat snett. Vi gjorde också ett besök på ”Lokalen”, en fritidsgård för alla åldrar som drivs med hjälp av hyresgästföreningen i ett bostadsområde i Enköping. Där träffas alla åldrar från barnsben upp till 80-90 år och bakar, ser på film pysslar, grillar mm. Detta har blivit mycket värdefullt för många som bor i området. Där träffas romer, människor med invandrarbakgrund gamla och unga. Barnen får hjälp med läxläsning och tidigare serverades även mat. Denna verksamhet har tidigare fått boendemiljöpris för sitt värdefulla arbete. Under dagen delade jag också flygblad utanför Coop. Många tog emot flygblad och det kom fram arga väljare som uttryckte sin frustration över den borgerliga alliansen politik. Som har förstört livet för många människor som redan är drabbade av svåra sjukdomar igenom det stora antalet utförsäkringar. Dagen avslutades med ett intressant möte med Kalle Larsson riksdagsledamot för (V) och ledamot i partistyrelsen.

Gemensamt ägt - snart privatiserat till reapris?

Uppsalamoderaten Lennart Hedquist, bland annat ordförande i skatteutskottet, har superreceptet för att de boende i allmännyttans miljonprogram inte ska behöva betala de nödvändiga upprustningar som nu kommer slag i slag: Man säljer helt enkelt ut dem! Sen ska den nybildade bostadsrättsföreningen finansiera upprustningen. Allt detta enligt lokalblaskan UNT i tisdags.

Det enda som är sant i detta påstående är att det inte är några boende i allmännyttan som betalar upprustningen. Det är dock samma personer som betalar, men de bor ju inte i allmännyttan längre.

Hedquist anser också i samma notis att ”tillräckligt många” har råd att köpa sin lägenhet, förutsatt att ”fastigheterna säljs till lägre pris”. Att det i praktiken innebär att man säljer ut husen till underpris för att de boende ska ha råd att både köpa och rusta nämner han naturligtvis ingenting om.

Men det som är mest skrämmande är Hedquists inställning till de som inte har råd. De ska tydligen inte få bo kvar i sin nuvarande bostad. Han är dock generös genom att berätta att de ska kunna bo kvar i allmännyttan, eftersom ”allmännyttan ska behålla en del av beståndet”.

Hedquist vet mycket väl att en minskad andel hyresrätter innebär ökad segregation. Men det spelar honom inte någon som helst roll – privatiseringen ska gå före allt annat. Man ska nämligen kunna ”dra nytta av värdestegringen på sina lägenheter”. Var och en ska alltså bli sin egen lyckas smed genom fastighetsspekulationer. Inte ett ord om att lägenheten kan sjunka i pris och att man kan tvingas sälja lägenheten till vrakpris och flytta om man kommer på obestånd.

När jag läser vad denne moderate höjdare säger, påminns jag om att valet 2010 handlar om att säga stopp. Vi kan inte låta alliansen fortsätta göra av med våra gemensamma tillgångar så att de fattigare blir fattigare och den rike så förbannat rik. För det är precis det alliansens politik handlar om. Ingenting annat.

Sverker Åslund

Ibland talar man om att vi i Sverige har fått för oss att vi är så bra på ett flertal områden. Men det är inte bara något vi har fått för oss. I undersökning efter undersökning så har det tidigare visat sig att vi leder när det gäller hälsa, välmående, inlärning. Ja till och med vad gäller innovativitet så ligger vi långt före USA som många menar gynnar frihet och entreprenörskap. En trygg bas gör att man mår bättre, blir friare på arbetsmarknaden och mer innovativ.

De nordiska länderna har alla legat på topp på en rad olika områden. Detta för att vårt välfärdsystem gynnat en stabilitet. Dvs innan de nyliberala experimenten påbörjades i slutet av 80 och början av 90-talet. Tyvärr är det områden som vi backar på efter detta experimenterande med nedskärningarna i offentlig sektor. Genom att spara på det som bygger upp välfärdsstaten börjar vi få en samhällsmodell där fler hamnar utanför och faller igenom skyddsnäten.

Vårt försprång urholkas mer och mer. Det är detta som är så farligt för vi behövs i världen som föregångare. För att visa att det går, att det finns ekonomiska samhällsmodeller som kan skapa jämlikhet, trygghet.

Låter vi den borgerliga regeringen sitta kvar en mandatperiod till så finns en påfallande risk att detta system som vi har haft kommer urholkas ytterligare och så pass effektivt så att vi kommer att se en helt annan samhällsmodell. En modell som påminner mer om det nyliberalistiska USA. Det tar 10 år att ändra en samhällsmodell sägs det. Efter två mandatperioder så har det nästan gått 10 år, å vi kan inte låta det ske. Det tar lång tid att komma tillbaks till det välfärdssystem som vi har haft när allt är utsålt. Därför är det viktigt att vi inte får en borgerlig regering en period till. Vänsterpartiet har en viktig roll att dra politiken åt vänster och att betona välfärden igen för att motverka nedskärningar.

Emma Wallrup

Bakgrunden till demonstrationen var att det gått ett år sedan Gazakriget som även kallas Operation gjutet bly eller Operation Cast Lead på engelska. Vi stod vid vägspärren i några timmar och hundratals människor från olika delar av Israel, Palestina och världen hade samlats för att visa stöd och solidaritet för folket som befinner sig inne Gaza. För mig kändes det viktigt att uppmärksamma den mänskliga katastrof som pågår där. Några dagar tidigare hade det gått olika rykten om vad som kommer att hända i Gaza och om organisationen bakom demonstrationen skulle släppas in. När jag stod vid gränsen började jag tänka på alla bilder jag sett från Gaza, alla de skadade människorna, de överfulla sjukhusen med vuxna och barn. Jag kommer ihåg en flicka jag såg på TV som berättade hur hon förlorat hela sin familj vid ett bombanfall. Nu var hon helt ensam. Det var innan jag reste fysiskt till Palestina men jag var mentalt redan på väg och undrade hur det skulle vara att befinna sig i Gaza, instängd.

Det var en vacker decemberdag och Erez var en mycket större vägspärr än de jag sett i Jerusalem och Betlehem. Avståndet mellan oss och muren mot Gaza kändes enormt. Jag funderade på hur det såg ut vid andra sidan och om det hade samlats människor där som arrangörerna hade sagt.

Jag kommer ihåg den första gången jag såg Gaza på avstånd. Jag stod vid gränsen till Gaza, strax utanför den israeliska staden Sderot. Eric, en israelisk fredsaktivist från Sderot guidade oss runt i området och pekade ut Gaza över kullarna mot havet. Han berättade att han hade daglig kontakt med personer inne i Gaza. Medan kriget pågick pratade han med sina palestinska vänner i telefon, hörde bomberna mot deras hus – och när de landade skakade väggarna i hans eget.

Jag tittade ut mot havet. Det stod många höghus tätt intill varandra. Det såg ut som ett vanligt bostadsområde hemma i Sverige, ute på ett fält med några gröna kullar. Jag blev snabbt påmind om var jag befann mig när de israeliska soldaterna började öva på skjutbanan alldeles intill. Bilderna i mitt huvud ändras hastigt.

Enligt en FN-rapport[2] dödades 1 434 palestinier under kriget. Av dem var 235 var stridande. Bland de döda fanns 288 barn och 121 kvinnor. Av 5 303 skadade palestinier var 1 606 barn och 828 kvinnor.

Under min vistelse i Jerusalem träffade jag en ung israelisk student som berättade att hon varit i Gaza. Hon gjorde militärtjänsten för fem år sedan och var med om att evakuera bosättarna som fanns där. Det var ett jobbigt uppdrag på många sätt men en del av hennes uppgift som militär. När min kollega frågade om studenten ville hälsa på henne i Betlehem svarade hon att hon inte vågade. ”Det är annorlunda när man inte har uniform. Jag är rädd för att råka illa ut…” Min kollega försäkrade att studenten skulle vara mer än välkommen, men hon tackade nej ännu en gång. Hon påminde oss om att det är förbjudet för henne att vistas i område A – områden där den palestinska myndigheten har ensam civil jurisdiktion och säkerhetskontroll. Israel har dock kontroll över in- och utfart till och från dessa områden.[3]

Efter några timmar var demonstrationen vid Erez vägspärr slut. Vi började gå mot våra bussar för att åka tillbaka till Jerusalem och de flesta av oss hade redan lämnat demonstrationsplatsen. Helt plötsligt hör jag svagt hur människor ropar. Det är demonstrationen som skulle möta upp oss från Gazasidan. De har kommit fram till sin sida av muren. De skanderar. Jag kan inte urskilja orden, men jag vill ropa, skrika och svara dem. Låta dem veta att de inte är ensamma. Även om vi inte kan komma in och de inte kan komma ut så vill jag att de ska veta att det finns människor som stödjer dem i deras kamp. Den mänskliga katastrof som pågår i Gaza får inte bara gå oss förbi.

Leslie Malfert

[2] http://www2.ohchr.org/english/bodies/hrcouncil/docs/10session/A.HRC.10.20.pdf sidan 6 och 7

[3] http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=1215

Visst finns det ställen där dialogen mellan Uppsalahem och hyresgästerna fungerar, men det beror förmodligen på en kombination av envetna hyresgäster och en framsynt förvaltare. I andra områden kan hyresgästerna stånga sig blodiga för att få något reellt inflytande, och det sker med styrelsens goda minne. Kommunikationen går nästan bara en väg. Faktum är att Uppsalahem inte satt ut telefonnumret till områdesförvaltarna på webben.

Dialogen mellan Uppsalahem och hyresgästerna måste därför förstärkas, främst genom Hyresgästföreningen. De regelbundna möten som bovärden enligt är ålagd att ha med de boende i närområdet lyser på många håll med sin frånvaro. Och Uppsalahem prioriterar tydligen inte dessa möten, så om bovärden inte anser sig hinna måste det till en påstridig och medveten lokal hyresgästförening för att mötena ska kunna bli av.

Om de boende känner att de kan påverka sin bostadssituation, kommer de också att känna ett mycket större ansvar för området. På sikt ökar det trivseln, boendemiljön blir lugnare, skadegörelsen minskar och folk bor kvar längre. Allt detta bidrar också till minskade kostnader för Uppsalahem och i förlängningen kanske lägre hyror. Kommunen skulle därför ha mycket att vinna på att ge Uppsalahem i uppdrag att närmare utreda hur ett ökat boendeinflytande ska kunna genomföras.

Uppsalahems populära system för anmälan av fel i bostad och närmiljö måste också få en kraftig översyn. Den rutinmässiga återkopplingen till hyresgästen när ett fel är åtgärdat har i praktiken avskaffats, och det är upp till var och en att gissa om och när felet fixats om det var fel i ett allmänt utrymme, såsom trapphus eller tvättstuga. Och det är väldigt lätt för en hyresgäst att känna sig maktlös om han inte får besked om arbetet är klart. Det enda raka är att hyresgästerna själva ska kunna se status på samtliga fel via Uppsalahems webbplats. Och för de som anmält via telefon ska bli uppringda eller få SMS. Då vet man om man vågar lägga tvätt i maskinen man felanmälde för fem dagar sedan, eller om den ska löpa fullkomligt amok med tröjan som mår bäst av att tvättas i 30 grader.

Det finns inte mycket som skiljer Uppsalahem från en privat värd idag, förutom ägarskapet. Ägarnas vinstkrav (som tas direkt ur hyrorna) finns där, liksom den i stort sett enkelriktade kommunikationen. Uppsala kommun måste använda Uppsalahem till att skapa riktigt boendeinflytande. Det skulle hela kommunen vinna på.

Sverker Åslund

De fristående skolorna har blivit allt vanligare här i Sverige. Vi blir mer och mer översköljda av reklam för olika skolor och eleverna blir jagade av skolorna när de ska välja gymnasium. Det har gått långt vad gäller utförsäljningar av skolor och förskolor och dessutom med vinstuttag i form av stora summor pengar som skulle gått till verksamheten. Vinsten från företaget Kunskapskolan till exempel är 40 miljoner per år!

Detta system har smugit sig på utan att vi reagerat. Vi håller på att bli ledande i Europa på privatiseringar. Sverige som länge var ledande i arbetet för en likvärdig utbildning för alla. Vad har egentligen hänt och varför har det blivit så?

Emma Wallrup

Utanför Lysekil på västkusten pågår ett projekt som går ut på att utvinna el ur havsvågor. Bojar guppar på havsytan och är med lina kopplade till vattentäta linjärgeneratorer på havsbotten som producerar elen.

Vågkraft har fördelar gentemot vindkraft då vågorna fortsätter att rulla långt efter att vinden mojnat. Det gör vågkraften till en mer förutsägbar elkraftkälla. Utnyttjandegraden skulle kunna bli ungefär dubbelt så hög som för vindkraft, omkring femtio procent av den totala tiden.

Vågkraft arbetar i en krävande miljö. Den har historiskt haft tekniska problem då systemen rostar och utsätts för stora krafter ute till havs. Tillgängligheten för reparation och underhåll är begränsad. Därför har den här valda tekniska designen varit så mekaniskt enkel som möjligt.

Beräkningar visar att lösningen med boj och linjärgenerator ger ett tillfredställande ekonomiskt utfall ner till 10 kW per enhet under förutsättning att samtliga enheters sammantagna effekt är minst 10 MW. Bara i Östersjön är potentialen 24 TWh per år för vågkraft. Det är mer än vad ett kärnkraftverk producerar på ett år. Globalt är potentialen uppskattningsvis 15 000 TWh per år, vilket är jämförbart med vattenkraften.

Projektet drivs av Uppsala universitet i samarbete med det Uppsala-baserade avknoppningsföretaget Seabased AB, som väntas expandera stort i år. Storskalig produktion skulle kunna förläggas till västkusten, där arbetslösa bilarbetare skulle kunna skolas om till att tillverka vågkraftsenheter.

Tidigare i år installerades linjärgeneratorer 2 och 3 på havets botten. I nästa delprojekt är det planerat att sammanlagt 10 stycken linjärgeneratorer ska alstra el. Finska Fortum har tillsammans med Seabased lämnat in en intresseanmälan till Energimyndigheten om att bygga en vågkraftpark på 500 enheter.

Vågkraft medför inga utsläpp och kommer att synas mycket lite från land. Den mekaniska lösningen innehåller enbart välkända material. Ett vågkraftverk kan också ses som ett konstgjort rev som kan skapa gynnsamma förutsättningar för vissa typer av marint liv. Fältarbete på plats omfattar såväl grundläggande marin ekologisk forskning såsom livscykelanalys av en vågkraftgeneratorpark.

Sammantaget är vågkraften en lovande förnybar energikälla med potential. En stor internationell marknad väntar. Avsevärda mängder elektrisk energi, även då vågklimatet är relativt milt, kan omvandlas till en konkurrenskraftig kostnad utan behov av subventioner och skattebefrielser.

Florian Burmeister

Eller är det på grund av att att man inte ser lösningarna, att man har svårt att se hur vi ska klara av att ställa om, så att de inte känner drivkraften att agera på riktigt? Det är viktigt att ge fler bilder på de stora lösningarna för hur vi gemensamt skapar ett samhälle som är fossilfritt utifrån våra behov. Visa på alla de lösningar som står till buds och de är många! Dessutom måste de lyftas med en god samklang med våra grundläggande behov för att må bra, inte bara vissa priviligierade, utan utifrån allas behov.

Emma Wallrup

OBS! Länsstyrelsen hade samråd om ansökan för Civilflygplatsen på Ärna i veckan, ca 150 personer deltog. Största delen av publiken riktade skarp kritik mot flygplatsansökan och verksamheten, se artikel i Uppsala nya tidning, här om manifestation dagen innan.

länk till artikel

Jag har alltid varit intresserad av att få delta i samhällsdebatten och bidra till arbete för demokratiutveckling och alla människors lika rättigheter. För oss kanske som arbetar politiskt både inom partier och i organisationer är det självklart att få vara med och påverka. Men vad tycker andra människor som inte kan vara med i ett sådant arbete och vad anser dem är mest intressant och viktigt att göra för att förändra samhället till det bästa? Den här frågan har alltid fascinerat mig och jag söker gärna kontakt och är öppen för diskussion. Som medlem i vänsterpartiet anser vi (jag) att alla människor skall få den möjlighet dem behöver för att utvecklas. Vi skall ställa upp solidariskt så att alla får en bra start i livet och kan klara sig och bidrar själva. Människans frihet är ett mål i sig! Ingen skall exploateras och ingen av oss skall låta oss exploateras.

Hur är det då i vårt samhälle? Hur är det med äldreomsorgen, skolan, hälsan eller kulturen?  Hur tycker du att vi skulle kunna göra så att alla får möjlighet till ett arbete och den utbildning de önskar sig? Vad brinner du för och hur får du fram ditt budskap? Vad tycker du att vi i Vänsterpartiet skall fokusera på i vårt arbete för bättre villkor för alla människor?

En annan värld är möjlig men var med och påverka inriktningen!

Maria Fregidou-Malama, Medlem i Vänsterpartiet i Uppsala

Jag vill också tro att de flesta moderater, däribland finansministern, har en tanke om att kvinnor och män bör ha lika god ekonomi, att könet inte ska behöva vara en grund för skillnad i inkomst.

Det som inte riktigt går ihop är verkligheten till den här bilden. Den ekonomiska politik som har bedrivits sedan valet 2006 har nämligen haft som effekt att kvinnors ekonomi har blivit ännu sämre än den redan var i jämförelse med männens. Det har i sin tur att göra med att de rika har blivit rikare, och de fattiga fattigare, eftersom män generellt har större inkomster och förmögenheter än kvinnor.

Antingen så förstår borgarna inte bättre, eller så är det jag som inte klarar av att förstå hur man ska kunna uppnå ökad jämställdhet genom att skapa större ekonomiska klyftor.

Vänsterpartiet har en rad förslag på lösningar kring detta. Rätt till heltid heter en, som skulle ha stor betydelse för alla de (främst) kvinnor som jobbar deltid på jobb, som även på heltid ger dålig lön, och som idag inte heller har rätt att få ut någon ersättning från A-kassan för de övriga tiden som de går arbetslösa på. (Förut kunde man stämpla 300 dagar, idag endast 75).

En annan lösning är delad föräldraförsäkring. Idag tar kvinnor ut 79 procent av föräldrapenningen. Förutom att det också har effekter på mäns relation till sina barn, och på jämställdheten och fördelning av arbete i hemmet, så bidrar det också till att kvinnors inkomst minskar.

Att satsa på att anställa fler inom såväl vård, skola och omsorg är andra lösningar. Det är områden där kvinnor dominerar arbetsmarknaden. Idag har resurserna dragits ned, utan att behoven har minskat. Konsekvensen är att kvinnorna (och några män) både får sämre löneutveckling och mer att göra.

Ibland tänker jag att jag måste ha en stor oförmåga att förstå andras tänkande, för jag tycker det är så konstigt att inte fler fattar att detta är smartare sätt att uppnå jämställdhet på.

Vill du läsa mer om detta, läs Vänsterpartiets Recept för jämställd ekonomi på nedanstående länk.

http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=2376:recept-foer-jaemstaelld-ekonomi&catid=22:nyhet&Itemid=799

Lisa Skiöld